Södergarn

Den här veckan har jag varit på ledarskapsutbildning på bankens supervackra kursgård Södergarn. Man kan ju bara gissa vart det ligger...naturligtvis mitt på lidingöloppet bara för att göra mig litet mer kär i min arbetsgivare. Precis vid vattnet, faktiskt sjöutsikt åt båda hållen från kursgården. I sann Handelsbanksanda utnyttjades dock varje minut av vistelsen till intensivt arbete varvat med intressanta (och vissa något oväntade) föreläsningar av olika representanter för banken.

I okoncentrerade ögonblick tittade jag med drömsk blick ut mot de inbjudande löparbanorna (läs: gångvägarna) runt gården. Trots mitt djupt rotade hat mot morgonträning (särskilt på fastande mage) var jag tvungen att ställa klockan på kvart i sju och ge mig ut i terrängen. 5 kilometer av lidingöloppet avverkade jag före kursens andra dag, och jag insåg verkligen att mina back- och intervall pass kommer att behövas. Det är kuperat! Det är doserat! Och det är dödstrist ute i skogen - finns absolut INGENTING att titta på! Det kommer krävas en grym form och en ännu grymmare spellista i IPOD:en för att jag skall mäkta med den utmaningen.

Förutom detta ensamma träningspass under kursens tre dagar har det frossats en hel del. Skall det verkligen vara meningen att man ska bli gödd så till den milda grad som jag blivit under dessa tre dagar? Jag bara undrar. Idag, när jag har återvänt till den riktiga världen, sitter jag efter middag och persika och är superhungrig klockan halv tio och undrar bara - var är vickningen?

I morgon kommer väl den lilla elefanten helt deformera sin mans cykel...