Upp till bevis!

Veckan som varit - har inte varit som veckor brukar vara i den hårt arbetande smårbarnsmammans vardag. Jag har varit på galej två kvällar i rad, och detta med besked. I fredags var det jobbevenemang som avslutades med kollektiv dansmaraton (visserligen också en form av träning!) och i lördags var det ljuvlig utemiddag på GRILL (stockholms bästa i min mening) med efterföljande barhäng. Mycket trevligt, men det gör ju obehagliga intrång på mina helger som numera är mina heliga träningsdagar.

Veckan har dock bjudit på följande träningspass:

Simning i onsdags - 1600 meter, varav de 1000 första på 25 minuter. Klart godkänt för att vara jag.

Pilates fredag och söndag - två riktiga helkroppspass som fortfarande känns av i form av trötta mag- och ryggmuskler.

Men löpningen är fortfarande min ångest, och nu känns det som att för varje dag jag INTE springer förlorar jag en gnutta självförtroende inför framtiden. Så jag tror helt enkelt att jag bara måste sticka ut och göra det. Min senaste löprunda var ju verkligen KUL, så jag förstår egentligen inte varför det känns så okul.